Jahaja.
Jag hann inte mer än starta en ny blogg och skriva ett första inlägg förrän en viss liten Femman en annan dag drog ner min dator i golvet och VIPS så hade den en svart skärm. Så kan det gå.
Så i snart ett år så har jag fortsatt att snylta på mina Barns datorer. Jaja, kanske bara vid ett par, tre tillfällen, för jag har fått lov att vänja mig vid att skriva på mobilen istället. Men BLOGGA från mobilen? Nej, bevare mig väl. Jag har alldeles för många och snabba tankar och bara tanken på att skriva några längre texter på ett yttepyttetouchtangentbord (hurra vilket långt ord jag uppfann!) ger mig allergiska utslag.
Så för någon månad sedan så spontanköpte jag en ny dator.
Som det tog mig nästan tre veckor att ens packa upp haha.
Gaaah jag och teknik.
I alla fall.
Här är jag.
Lika missnöjd med bloggnamnet fortfarande.
Men SEXAN ÄR HÄR!!!
Han kom som en raket där i november och vi njuter livet och tillvaron med bus och lek, kramar och krupp.
Jag har dock så mycket som behöver få komma ut.
Tankar.
Känslor.
Men jag är fortfarande osäker på om det här verkligen är bloggen för det.
Längtar fortfarande tillbaka till min allra första blogg.
Jag längtar något oerhört tillbaka till saker och ting över huvud taget.
Och det är väl det jag behöver få häva ur mig.
Och den där grejen att hur jag än gör, så är det alltid någon som blir sviken. Besviken. Ledsen.
Så mycket som har hänt.
Så mycket som händer.
Och så ville jag ju starta en blogg om vårt fina Skolhus också.
När ett år hade gått och jag hade landat, så tänkte jag skriva ett första inlägg för att sammanfatta det första året och sedan ta vid där och blogga om vår vardag.
Men jag har inte landat.
Ibland så inbillar jag mig det.
Men minsta lilla så kastas jag tillbaka och hela kroppen blir tung av sorg och gråten hopar sig och magen bara knyter ihop sig och jag vill bara skrika "vad har jag gjort!"
Men allt det här hade jag ju tänkt för en annan blogg.
Hmm.
Hela dagen idag har orden snurrat i mitt huvud.
Formuleringar.
Förklaringar.
Flum.
Fan-ta som min Tvåan säger istället för att svära.
Jag skall nog adoptera det ordet.
För ibland känns det som att jag verkligen VERKLIGEN skulle vilja svära.
Jag hann inte mer än starta en ny blogg och skriva ett första inlägg förrän en viss liten Femman en annan dag drog ner min dator i golvet och VIPS så hade den en svart skärm. Så kan det gå.
Så i snart ett år så har jag fortsatt att snylta på mina Barns datorer. Jaja, kanske bara vid ett par, tre tillfällen, för jag har fått lov att vänja mig vid att skriva på mobilen istället. Men BLOGGA från mobilen? Nej, bevare mig väl. Jag har alldeles för många och snabba tankar och bara tanken på att skriva några längre texter på ett yttepyttetouchtangentbord (hurra vilket långt ord jag uppfann!) ger mig allergiska utslag.
Så för någon månad sedan så spontanköpte jag en ny dator.
Som det tog mig nästan tre veckor att ens packa upp haha.
Gaaah jag och teknik.
I alla fall.
Här är jag.
Lika missnöjd med bloggnamnet fortfarande.
Men SEXAN ÄR HÄR!!!
Han kom som en raket där i november och vi njuter livet och tillvaron med bus och lek, kramar och krupp.
Jag har dock så mycket som behöver få komma ut.
Tankar.
Känslor.
Men jag är fortfarande osäker på om det här verkligen är bloggen för det.
Längtar fortfarande tillbaka till min allra första blogg.
Jag längtar något oerhört tillbaka till saker och ting över huvud taget.
Och det är väl det jag behöver få häva ur mig.
Och den där grejen att hur jag än gör, så är det alltid någon som blir sviken. Besviken. Ledsen.
Så mycket som har hänt.
Så mycket som händer.
Och så ville jag ju starta en blogg om vårt fina Skolhus också.
När ett år hade gått och jag hade landat, så tänkte jag skriva ett första inlägg för att sammanfatta det första året och sedan ta vid där och blogga om vår vardag.
Men jag har inte landat.
Ibland så inbillar jag mig det.
Men minsta lilla så kastas jag tillbaka och hela kroppen blir tung av sorg och gråten hopar sig och magen bara knyter ihop sig och jag vill bara skrika "vad har jag gjort!"
Men allt det här hade jag ju tänkt för en annan blogg.
Hmm.
Hela dagen idag har orden snurrat i mitt huvud.
Formuleringar.
Förklaringar.
Flum.
Fan-ta som min Tvåan säger istället för att svära.
Jag skall nog adoptera det ordet.
För ibland känns det som att jag verkligen VERKLIGEN skulle vilja svära.
Kommentarer
Skicka en kommentar